THE NEW BEGINNING
Tjena! Nu skall det fan till att uppdateras med korta mellanrum! Jag har underbara nyheter till världen : Att jag döptes till Ulrik är inte ett skämt! Min mamma konstaterade att det var uttänkt , trots att min bror heter Tomas och att jag och alla andra därför kände att jag borde fått ett mer "liknande" namn...ett mer lättsmält. Typ , Lars , Peter eller Bruce Willis. Jag är därför på strålande humör!
En annan god nyhet är att THIS NIGHT WITHOUT ( mitt kära band ) är på uppgång efter en låååång svacka. Många tråkiga saker hände oss och många idiotiska saker sades. Känslan över att vara ett band fanns för ett tag inte alls. När man spelar i ett band , där syftet är att gå så långt som möjligt , är man extremt gifta med varandra. Man är beroende av varann och alla är på samma gång osäkra. Om man under dessa omständigheter gör något som inte är helt kommunikations-inriktat så kan effekten av det bli väldigt dålig. Vi var nånstans där. På ett ställe där osäkerheten mot varandra tog över allting. Vi stod och trampade på samma ställe. Vänskapen mellan mig och våran trummis föll sakta i bitar. Helt plötsligt var vi inget band längre. De sista 2 spelningarna innan allt föll kändes horribla. Vi hade inte alls samma glöd som vi en gång hade...trots detta fick vi utmärkta rescensioner. Det kom till punkten , eller för mig ett avslut på allt , där Robert lämnade bandet. Och just då, i det ögonblicket , förstod jag vad som hade hänt. Inte bara hade min bästa kompis slutat i bandet utan även hade det jag brunnit för fallit. Hur fan kunde jag , eller vi , låta detta hända? Den tanken ekade i mitt huvud dag som natt. Vi 3 som var kvar av TNW beslöt oss att finnas kvar men att ta ett uppehåll och känna efter ifall detta var något vi ville. Helt undermedvetet är TNW det enda vi pratat om under uppehållet, som varat sedan juni i år. Vi förstod ganska snart att detta inte var något nån av oss var beredd att kasta bort. Å andra sidan stod vi utan trummis och vårat självförtroende var mer eller mindre i botten. Vi har aldrig sökt ny trummis , även fast budskapet såklart varit så , då vi inte velat ha någon annan än Robert. Vi har talat med honom under några tillfällen på senare tid och suget finns där. Men inget är bestämt än. Vi hoppas självfallet att han har tid och ork att komma tillbaka till oss och göra ett nytt försök. När han började spela med oss för 1,5 år sedan tändes en eld och bandet hade aldrig kännts bättre. Robert är en stor del av TNW och går aldrig att ersätta. Vi jobbar nu konstant med att spela in allt vi kan för att få ut våran musik till världen. Det är vi skyldiga alla er som lyssnar...och inte minst oss själva. Så håll ögon och öron öppna...this is the new beginnig.
Ses snart
Uken /TNW
En annan god nyhet är att THIS NIGHT WITHOUT ( mitt kära band ) är på uppgång efter en låååång svacka. Många tråkiga saker hände oss och många idiotiska saker sades. Känslan över att vara ett band fanns för ett tag inte alls. När man spelar i ett band , där syftet är att gå så långt som möjligt , är man extremt gifta med varandra. Man är beroende av varann och alla är på samma gång osäkra. Om man under dessa omständigheter gör något som inte är helt kommunikations-inriktat så kan effekten av det bli väldigt dålig. Vi var nånstans där. På ett ställe där osäkerheten mot varandra tog över allting. Vi stod och trampade på samma ställe. Vänskapen mellan mig och våran trummis föll sakta i bitar. Helt plötsligt var vi inget band längre. De sista 2 spelningarna innan allt föll kändes horribla. Vi hade inte alls samma glöd som vi en gång hade...trots detta fick vi utmärkta rescensioner. Det kom till punkten , eller för mig ett avslut på allt , där Robert lämnade bandet. Och just då, i det ögonblicket , förstod jag vad som hade hänt. Inte bara hade min bästa kompis slutat i bandet utan även hade det jag brunnit för fallit. Hur fan kunde jag , eller vi , låta detta hända? Den tanken ekade i mitt huvud dag som natt. Vi 3 som var kvar av TNW beslöt oss att finnas kvar men att ta ett uppehåll och känna efter ifall detta var något vi ville. Helt undermedvetet är TNW det enda vi pratat om under uppehållet, som varat sedan juni i år. Vi förstod ganska snart att detta inte var något nån av oss var beredd att kasta bort. Å andra sidan stod vi utan trummis och vårat självförtroende var mer eller mindre i botten. Vi har aldrig sökt ny trummis , även fast budskapet såklart varit så , då vi inte velat ha någon annan än Robert. Vi har talat med honom under några tillfällen på senare tid och suget finns där. Men inget är bestämt än. Vi hoppas självfallet att han har tid och ork att komma tillbaka till oss och göra ett nytt försök. När han började spela med oss för 1,5 år sedan tändes en eld och bandet hade aldrig kännts bättre. Robert är en stor del av TNW och går aldrig att ersätta. Vi jobbar nu konstant med att spela in allt vi kan för att få ut våran musik till världen. Det är vi skyldiga alla er som lyssnar...och inte minst oss själva. Så håll ögon och öron öppna...this is the new beginnig.
Ses snart
Uken /TNW
