Uken

För 10 år sedan gick jag i 9:an på Ålidhemsskolan. Allt var frid och fröjd och man brydde sig inte om mycket. De enda problemen man hade var hur man skulle lyckas få någon att köpa ut öl och cigg till helgen eller att den tjejen man var kär i inte alls tyckte likadant. Visserligen kvarstår problem två men det är på en annan nivå nu än då.
Då gick kärlek över på nån vecka. Nu tar det fan år innan man är hel igen. Högstadietiden var en rolig tid. Jag gick i en helt flippad klass där vi i princip gjorde vad vi ville. Nu vet ju både du och jag att så säger alla om sina gamla högstadieklasser...att "vi gjorde fan vad vi ville & lärarna vågade inte säga till oss hahaha"  , men det finns en skillnad. Har du gått på Ålidhemsskolan så förstår du vad jag menar. Det var en hårfin blandning av att inte bry sig men att ändå göra det. Under den tiden ,och flera år bakåt, var Ålidhem stället du inte ville bo på. Ålidhemsskolan var definitivt skolan du inte ville att ditt barn skulle gå på. Detta berodde till störst del på oss ungdomar som var uppvuxna där. Ålidhems rykte var fruktansvärt dåligt. Det rånades , stals bilar , folk blev brutalt nedslagna , det gjordes inbrott , det söps , knarkades , förstördes....listan kan göras lång. Allt låg ungdomarna bakom. I skolan förekom mycket av detta. Lärare blev till och med misshandlade. Vi var ett stort kompis-gäng där alla skulle backa upp varandra. Vad som än hände. Vissa var ju inblandade mindre än andra men fingret fanns ändå med där i. Värsta rivalerna var Ersboda och Umedalen. Ibland på fredagarna brukade vi från Ålidhem ta bussen till någon av de nämnda skolorna för att helt enkelt starta bråk. Sen festades det på kvällen. Jag har bevittnat så fruktansvärt mycket saker under min tid på Ålidhem , bra saker men för det mesta helt obegripligt och egentligen rent ut av hemska saker. Om man bortser från det dåliga så kan jag säga att jag nog aldrig någonsin i mitt liv känt en sådan sammanhållning som jag kände då. Man kände sig aldrig ensam. Hade man tråkigt hemma en kväll knatade man bara upp till Ålidhemscentrum...där stod nån annan som hade tråkigt och helt plötsligt var vi 15 pers som satt och rökte och snackade skit ända in på små-timmarna. Inga problem what so ever. Man mådde bra helt enkelt.
För 2 månader sedan fick jag hem ett brev där det stod att det var 10 år sedan jag gick ut 9:an och det var dags för en klass-återträff! Det fick mig att tänka. 10 hela år sedan jag gick ut 9:an!!!?? Helt sjukt! Vad har hänt?? Vad gör alla gamla kompisar? Och särskillt intressant är det ju eftersom den enda jag umgås med fortfarande är Viggo.
Så mitt hjärta står i lågor! Jag ska för en sista kväll i mitt liv få träffa alla som man umgicks med under den tiden. För en sista kväll ska vi snacka skit och röka cigg in på små-timmarna , dock säkert en aning berusade. Den 26 april smäller det! Jag kan stolt säga att jag längtar. Härmed håller jag Ålidhems fana högt i ena handen och mittenfingret klär den andra. För en kväll ska vänskap betyda allt igen! Även fast vi alla vet att den lever längst.
Ha en bra dag.