SANNOLIKHETEN - JÄVELN I DRAMAT
Tjena! Idag har jag fan blivit brun! Fast inte överallt. Bara på armarna , ansiktet och nacken. Jag står ute och jobbar om dagarna och de senaste två har ju bjudit på en hel del sol och värme! Snart är det ju sommar på riktigt! Igår var jag på Mexico-fest. Fast Mexico-temat var bara en "cover-up" för att Danne aldrig är ledig på helgerna och ville så gärna dricka lite alkohol med sina vänner en kväll. Så klart ställde vi upp! Vi spelade också kubb. Jag är ju ökänd här öst på stan för att vara bland dom bättre i just kubb. Men igår gick det åt helvette. Fast jag skyller på margeritan jag höll i handen. Det var dens fel. Asså "dens"...vilket lamt ord. Nåja.....
Jag har tänkt mycket på sannolikheten på sista tiden. Jag ska förklara vad jag menar. Ifall jag går ner på stan är ju sannolikheten att jag träffar en kompis jävligt liten. Ifall jag , under min färd mot stan , stannar och knyter ena skon eller byter batterier i mp3-spelaren så är ju det väldigt viktiga faktorer som måste stämma in perfekt helt tidsmässigt när jag kommer ner på stan och träffar en kompis i förbifarten. Hade jag inte knytit skon så hade jag säkerligen aldrig stött på min kompis. Och min kompis färd till stan bjöd säkert på ett stopp vid ett skyltfönster eller vid röd gubbe. Ifall vi träffas stämmer allt vi gjort , innan vårt möte , in alldels exakt. Helt sjukt. Men jag tänker inte för djupt i sannolikheten. Jag är inte galen , bara nyfiken. Jag kastar en tanke till den stackars kvinnan som blev påkörd mitt i stan här om veckan och avled på sjukhuset 3 dagar senare. Hennes dag var sannolikheten själv. Tänk så mycket som måste stämma in för att just hon skulle råka ut för det. Hon hade vart på banken och skulle gå över vägen då det small. Tänk ifall den bank-tjänstemannen/kvinnan som hjälpte henne hade tagit 1 minut längre fika-rast? Eller ifall den som var före henne i kön var lite långammare? Hela den dagen var alltså sannolikheten själv. Flera hundra faktorer är alltså avgörande för hennes exakta öde. Det är verkligen skrämmande. Och just därför slutar jag skriva nu och lämnar sannolikheten ensam. Jag vill ju trots allt inte bli galen. It´s dangerous buisness walking out your front door...även fast man aldrig tänker så. Men det är så det ska vara. Ha en bra kväll och trevlig helg!
Jag har tänkt mycket på sannolikheten på sista tiden. Jag ska förklara vad jag menar. Ifall jag går ner på stan är ju sannolikheten att jag träffar en kompis jävligt liten. Ifall jag , under min färd mot stan , stannar och knyter ena skon eller byter batterier i mp3-spelaren så är ju det väldigt viktiga faktorer som måste stämma in perfekt helt tidsmässigt när jag kommer ner på stan och träffar en kompis i förbifarten. Hade jag inte knytit skon så hade jag säkerligen aldrig stött på min kompis. Och min kompis färd till stan bjöd säkert på ett stopp vid ett skyltfönster eller vid röd gubbe. Ifall vi träffas stämmer allt vi gjort , innan vårt möte , in alldels exakt. Helt sjukt. Men jag tänker inte för djupt i sannolikheten. Jag är inte galen , bara nyfiken. Jag kastar en tanke till den stackars kvinnan som blev påkörd mitt i stan här om veckan och avled på sjukhuset 3 dagar senare. Hennes dag var sannolikheten själv. Tänk så mycket som måste stämma in för att just hon skulle råka ut för det. Hon hade vart på banken och skulle gå över vägen då det small. Tänk ifall den bank-tjänstemannen/kvinnan som hjälpte henne hade tagit 1 minut längre fika-rast? Eller ifall den som var före henne i kön var lite långammare? Hela den dagen var alltså sannolikheten själv. Flera hundra faktorer är alltså avgörande för hennes exakta öde. Det är verkligen skrämmande. Och just därför slutar jag skriva nu och lämnar sannolikheten ensam. Jag vill ju trots allt inte bli galen. It´s dangerous buisness walking out your front door...även fast man aldrig tänker så. Men det är så det ska vara. Ha en bra kväll och trevlig helg!
RÄVAR BOR I SKOGEN!!
Hej , och faktiskt ett ursäkta för att jag är sämst på att uppdatera bloggen. Så säger alla. Men det är bekvämt att bara kunna skriva att man är sämst istället för att man inte bara har orkat. Jag ljög alltså. Jag har inte orkat. Men nu är det andra bullar! För-sommaren är ju faktiskt här och humöret är på topp. Inte bara mitt humör utan allas. Folk är i regel gladare så här års. Det är lite av charmen med att bo så här långt upp i riket. Man längtar större delen av året på att just den här årstiden ska komma. När den väl är här kan jag lugnt säga att livet faktiskt känns lite lättare. Och tur är väl det! Men nu till dagens ämne!
Jag gillar att läsa. Inte böcker. Det hatar jag mer än krig. Men tidningen. Nyhetstidningar i alla dess former. Ibland på morgonen sitter jag en stund här på internet och kollar VK´s hemsida. Men för att återgå till den där charmen jag nämnde i inledningen så föredrar jag att läsa själva tidningen. Det känns lite mer personligt. Ungefär som att alla på VK-redaktionen suttit och "printat" ett nummer bara för mig. Dessvärre måste jag få lägga ut ett krokben på VK , och faktiskt även VF. När jag på sista tiden suttit och skrollat upp och ned på deras hemsidor har jag blivit lamslagen av dessa förbannade reportage om djur. Du känner igen det. Så här kan det stå :" Lennart Jansson , boende i den lilla skogs-byn Farstu-Träsk , höll på att tappa hakan i onsdags-morse när han gick utanför dörren. Tvärs över gården springer en räv! : - Joo jag vart helt paff! Vi gatt ju skjut hon! , menar Lennart som har flera hönor på sin gård". Behöver jag fortsätta på det här?? För helvette Lennart! Du bor i skogen. Ser du en räv springa omkring så hör det till det fullaste av normalt. Att bo i princip I SKOGEN och vara rädd för att vilda djur ska käka dina hönor är som att ha en pick-nick i björn-skog. Ingenting i reportaget låter alltså vettigt. För mig som läsare , som inte bor "i skogen" , är detta så jävla ointressant och självklart jävligt logiskt på samma gång. Skulle jag se ett djur "i skogen" vore det en intressant sak att nämna för tex mina vänner eller dom i grann-byn , men inte för ett helt jävla län. Och sen direkt börja fundera på ifall man ska skjuta den stackars räven , som självfallet helt instinktivt lockas av att det finns mat på Lennarts gård , är ju så oerhört idiotisk att JAG faktiskt tappar hakan. Ifall man som människa bosätter sig nära djur och natur ska man för helvette kunna leva i samspel med dessa. Räven kommer till största sannolikhet inte attackera människan. Vill den åt hönsen får man fan ta och låsa in dom. Nog om det. Men att VK & VF väljer att skriva reportage om sådan idioti är lika upprörande som poliser som ger en fet böteslapp till två ungdomar som skjutsar varandra på cykel eller en securitas-anställd som lappar din bil på 700 pix när du vart inne på toaletten i 1 minut. Med andra ord görs detta i brist på väldigt mycket annat. Det borde finnas så oändligt mycket annat mer intressant man kan skriva om , tycker jag. Men vad vet jag. Så härmed bestämmer jag mig för att rävar bor i skogen! Skulle jag någon gång flytta dit så respekterar jag detta faktum. Det borde alla andra också göra. Särskillt dom som valt att bo i rävarnas rike! Ha en bra kväll!
BJU DU PÅ EN HÖNA???
Jag gillar att läsa. Inte böcker. Det hatar jag mer än krig. Men tidningen. Nyhetstidningar i alla dess former. Ibland på morgonen sitter jag en stund här på internet och kollar VK´s hemsida. Men för att återgå till den där charmen jag nämnde i inledningen så föredrar jag att läsa själva tidningen. Det känns lite mer personligt. Ungefär som att alla på VK-redaktionen suttit och "printat" ett nummer bara för mig. Dessvärre måste jag få lägga ut ett krokben på VK , och faktiskt även VF. När jag på sista tiden suttit och skrollat upp och ned på deras hemsidor har jag blivit lamslagen av dessa förbannade reportage om djur. Du känner igen det. Så här kan det stå :" Lennart Jansson , boende i den lilla skogs-byn Farstu-Träsk , höll på att tappa hakan i onsdags-morse när han gick utanför dörren. Tvärs över gården springer en räv! : - Joo jag vart helt paff! Vi gatt ju skjut hon! , menar Lennart som har flera hönor på sin gård". Behöver jag fortsätta på det här?? För helvette Lennart! Du bor i skogen. Ser du en räv springa omkring så hör det till det fullaste av normalt. Att bo i princip I SKOGEN och vara rädd för att vilda djur ska käka dina hönor är som att ha en pick-nick i björn-skog. Ingenting i reportaget låter alltså vettigt. För mig som läsare , som inte bor "i skogen" , är detta så jävla ointressant och självklart jävligt logiskt på samma gång. Skulle jag se ett djur "i skogen" vore det en intressant sak att nämna för tex mina vänner eller dom i grann-byn , men inte för ett helt jävla län. Och sen direkt börja fundera på ifall man ska skjuta den stackars räven , som självfallet helt instinktivt lockas av att det finns mat på Lennarts gård , är ju så oerhört idiotisk att JAG faktiskt tappar hakan. Ifall man som människa bosätter sig nära djur och natur ska man för helvette kunna leva i samspel med dessa. Räven kommer till största sannolikhet inte attackera människan. Vill den åt hönsen får man fan ta och låsa in dom. Nog om det. Men att VK & VF väljer att skriva reportage om sådan idioti är lika upprörande som poliser som ger en fet böteslapp till två ungdomar som skjutsar varandra på cykel eller en securitas-anställd som lappar din bil på 700 pix när du vart inne på toaletten i 1 minut. Med andra ord görs detta i brist på väldigt mycket annat. Det borde finnas så oändligt mycket annat mer intressant man kan skriva om , tycker jag. Men vad vet jag. Så härmed bestämmer jag mig för att rävar bor i skogen! Skulle jag någon gång flytta dit så respekterar jag detta faktum. Det borde alla andra också göra. Särskillt dom som valt att bo i rävarnas rike! Ha en bra kväll!
BJU DU PÅ EN HÖNA???
