SANNOLIKHETEN - JÄVELN I DRAMAT

Tjena! Idag har jag fan blivit brun! Fast inte överallt. Bara på armarna , ansiktet och nacken. Jag står ute och jobbar om dagarna och de senaste två har ju bjudit på en hel del sol och värme! Snart är det ju sommar på riktigt! Igår var jag på Mexico-fest. Fast Mexico-temat var bara en "cover-up" för att Danne aldrig är ledig på helgerna och ville så gärna dricka lite alkohol med sina vänner en kväll. Så klart ställde vi upp! Vi spelade också kubb. Jag är ju ökänd här öst på stan för att vara bland dom bättre i just kubb. Men igår gick det åt helvette. Fast jag skyller på margeritan jag höll i handen. Det var dens fel. Asså "dens"...vilket lamt ord. Nåja.....

Jag har tänkt mycket på sannolikheten på sista tiden. Jag ska förklara vad jag menar. Ifall jag går ner på stan är ju sannolikheten att jag träffar en kompis jävligt liten. Ifall jag , under min färd mot stan , stannar och knyter ena skon eller byter batterier i mp3-spelaren så är ju det väldigt viktiga faktorer som måste stämma in perfekt helt tidsmässigt när jag kommer ner på stan och träffar en kompis i förbifarten. Hade jag inte knytit skon så hade jag säkerligen aldrig stött på min kompis. Och min kompis färd till stan bjöd säkert på ett stopp vid ett skyltfönster eller vid röd gubbe. Ifall vi träffas stämmer allt vi gjort , innan vårt möte , in alldels exakt. Helt sjukt. Men jag tänker inte för djupt i sannolikheten. Jag är inte galen , bara nyfiken. Jag kastar en tanke till den stackars kvinnan som blev påkörd mitt i stan här om veckan och avled på sjukhuset 3 dagar senare. Hennes dag var sannolikheten själv. Tänk så mycket som måste stämma in för att just hon skulle råka ut för det. Hon hade vart på banken och skulle gå över vägen då det small. Tänk ifall den bank-tjänstemannen/kvinnan som hjälpte henne hade tagit 1 minut längre fika-rast? Eller ifall den som var före henne i kön var lite långammare? Hela den dagen var alltså sannolikheten själv. Flera hundra faktorer är alltså avgörande för hennes exakta öde. Det är verkligen skrämmande. Och just därför slutar jag skriva nu och lämnar sannolikheten ensam. Jag vill ju trots allt inte bli galen. It´s dangerous buisness walking out your front door...även fast man aldrig tänker så. Men det är så det ska vara. Ha en bra kväll och trevlig helg!

Kommentarer
Postat av: Sanna

Det var nån slags twilight zone under kubben! Du var inte the master och jag var inte sämst. Det känns nästan lite kusligt.

2008-05-30 @ 13:27:40
URL: http://sannaoo.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0