Uken

Jag minns att jag stod utanför mitt hus och rökte en cigg. Jag hade fått julledigt och väntade på att min vän Calle skulle anlända till stan. Jag tittade mig omkring och lät mig själv tycka om all snö och tanken på att julen faktiskt är ganska mysig. Men just i det ögonblicket önskade jag mest av allt att det var vår. Den känslan är obeskrivlig och kändes väldigt , väldigt avlägsen just då. Idag vaknade jag och rös nästan av tanken att det snart är maj. Våren och sommaren är för speciell när man bor här i Umeå. Det är något man längtar efter hela året. Så jag reser aldrig bort under sommaren. Aldrig från Sverige i alla fall. Jag finner inte ett bra argument för att göra det. Jag går ju omkring i värsta dvalan under hösten och vintern och bara väntar på att livet ska bli bättre. Till slut blir det ju det. Så därför byter jag inte bort min vår och sommar mot någonting alls. Nu har jag vårkänslor. Visserligen regnar det ute. Men vaddå? Jag blev fan glad av det idag. Regn hör sommaren till. Plus att den sista snön behöver få sig en hjälpande hand att dra härifrån på ett , förhoppningsvis , långt tag. På torsdag är det Valborg. Vädret ser ut att bli fint också. Kan det bli bättre? Ja , det kan det. Fattigdom kan utplånas , världsfred kan bli ett faktum och dom mest förälskade du ser kan hålla ihop för evigt. Men så fungerar det inte och kommer aldrig att göra. Härmed inför jag sommar året om! Nu förändrar vi världen. Du och jag.

Hej då