Uken

Jag är på topp! Jag ska förklara varför. För några år sedan var jag less på mig själv. Jag kände att min kropp höll på att förfalla. Jag behövde göra något åt det för att må bättre. Jag började promenera i sinne. Långa jävla promenader också. En varje kväll. Utom på helgen. Det var vilodagarna. Det senaste året började jag även röra på mig under helgerna. Min kropp var i extas. Sen i Juli 2008 har jag bytt ut 3 av promenaderna i veckan mot löpning. Jag kände att min kropp var redo för nästa steg. Det var ingen stor omställning faktiskt , då min kropp redan var van att hela tiden vara i rörelse. Jag upptäckte den underbara löpar-världen. Jag har från dag 1 ständigt utökat mina rundor. Just innan jul hade jag under 2 månader sprungit samma runda. Denna runda tar ungefär 1h & 10min. Under julen laddade jag kroppen både fysiskt och psykiskt för att göra en sorts form av "comeback" efter nyår. Jag hade bestämt mig för att slå mitt rekord. Förra veckan gjorde jag det. Med hästlängder också. Min kropp har aldrig mått bättre. Idag sprang jag ut igen. Jag slog förra veckans rekord med lätthet. Så jag är jävligt stolt idag! Jag springer över milen med ett leende på läpparna! Jag orkar längre. Mycket längre. Men jag väljer att stanna ändå. Jag kan då slå mitt rekord varje vecka och hela tiden överträffa mig själv. För det är trots allt en av dom största delarna till att må bra. Att överträffa. Att överträffa sig själv.

" Helvette Uken!!! Efter dig är man alltid tvåa. Jag önskar aids upon you"