FASTBUNDEN

Jaha , då var det lördag då. Idag trodde jag att jag hade lyckats festa bort min cykel. Jag visste att jag hade cyklat ner på pipes igår kväll och trodde självfallet att jag hade ställt cykeln inne på gården vid parkeringen mitt emot pipes. Väl där så upptäckte jag att så var inte fallet. Den var borta. FJÄRT , tänkte jag och gick runt och tittade ifall jag skulle se låset ligga uppbrutet någonstans. För stjäl man en cykel så tar man ju inte med låset. Icket. Inget lås. Jag började ringa runt till folk jag varit med igår kväll och undrade lite pinsamt om jag sagt någonting om vart jag ställt cykeln. Ingen visste. FJÄRT , tänkte jag igen och började gå runt lite här och där och leta. Jag visste på ett ungefär vilken väg jag kom. Utan resultat begav jag mig upp mot Järnvägstorget. DÄR , utanför Mias Grill stod den. Jag skyller på rosé vinet. Vinet tog över min kropp igår kväll och det kan jag inte rå för. Boxen band fast mig i soffan och började hälla i mig dess fantastiska innehåll. Sen vet jag inte så mycket mer. Tokigt! Nu har en öl bundit fast mig här vid datorn och tvingar mig att dricka den. Om jag inte gör det kommer den tydligen mörda min familj , och det vill jag ju inte. Får se vad kvällen har att erbjuda. Om du inte har något särskillt för dig så kan du ju höra av dig så kan du komma och hjälpa mig med ölen. Fast i och för sig , även om du har något särskillt för dig så kan du ju faktiskt ta och skita i det och ändå komma hit. Du behöver inte nödvändigt vis komma hit , du kan ju möta upp mig ute på stan ikväll också. Ja , du gör ju hur du vill. Jag skiter faktiskt i vilket. Men det är ju artigt att erbjuda något. Nu erbjuder ölen mig mer öl , så jag måste sluta. Men vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0